Forskare vid University of Pennsylvania i USA menar att BMI, som baseras på vikt och längd, inte är ett bra mått för att mäta mängden kroppsfett eftersom det inte tar hänsyn till kritiska faktorer som fettfördelning, andelen muskelmassa i förhållande till fettmängden och olikheter i kroppskomposition.
Övervikt ökar risken för att drabbas av diabetes, hjärtsjukdomar, sömnapné, cancer och andra åkommor, vilket också flera studier visat. Samtidigt har en del nyligen utförda studier visat att vissa individer med kraftig övervikt har en bättre metabolisk profil och löper mindre risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar jämfört med vissa individer med ett helt normalt BMI. Denna så kallade ”fetmaparadox” har orsakat kontroverser i forskningsvärlden och tyder på att BMI inte är ett särskilt säkert eller precist mått för att avgöra om en individ ligger i riskzonen för att utveckla vissa typer av hälsoproblem.
I en ny artikel som publicerats i tidskriften Science diskuterar forskarna Rexford Ahima och Mitchell Lazar från University of Pennsylvania utmaningarna vetenskapen står inför när det kommer till att studera hälsoriskerna kopplade till övervikt och fetma.
”Det finns ett brådskande behov av precisa, praktiska och billiga verktyg för att mäta fett och muskler, samt biomarkörer som bättre kan förutsäga risken att drabbas av sjukdomar än BMI”, säger Ahima. ”Förbättrade mätmetoder för övervikt kommer att ta hänsyn till faktorer som ålder, kön, genetik, fysisk form och eventuella sjukdomar som individen redan lider av.”
