CrossFit ska enligt utsago göra dig starkare, snabbare och mer vältränad – men lever det upp till vad det utlovar? Vi testade den populära träningsformen i fyra veckor för att ta reda på saken.
Vad vill jag uppnå under månadens experiment?” frågade jag mig själv över en tallrik gröt en morgon. ”Jo, jag skulle nog gärna vilja öka min arbetskapacitet oavsett uppgift och dess varaktighet.” Och eftersom detta är vad CrossFit går ut på, så kändes det som en bra idé att testa just denna träningsform under en månads tid.
Träningsrörelsen CrossFit, som grundades av PT:n och gymnasten Greg Glassman, har fått ett massivt följe i USA och blir allt populärare här i Europa. Populariteten beror till stor del på det aktiva onlinecommunityt crossfit.com, där innovativa träningspass postas varje dag (så kallade WODs – Workout of the Day), men också de tävlingsbetonade och instruktörsledda gruppassen som sägs förbättra din styrka, snabbhet och uthållighet med hjälp av ett stort antal övningar som utförs med hög intensitet. Jag lokaliserade mitt närmaste CrossFit-gym – The Athlete Center i Oxford – och tecknade ett månadskort.
Dagens pass
Under den första träningen föreslår Will Harvey, en av gymmets grundare, att vi ska använda det populära passet Fran (många CrossFit-pass har flicknamn) som mätmetod för mina framsteg. Planen är att göra ett nu, och sedan göra ett i slutet av månaden för att se hur jag har utvecklats.
Fran består bara av två övningar – thrusters med 40 kilo på stången och räckhäv – vilka utförs i tre set om 21, 15 och slutligen nio repetitioner och på tid. På pappret låter 45 thrusters – vilket är detsamma som frontböj upp till axelpress – och 45 räckhäv ganska hanterbart, men så länge intensiteten är hög kommer det ganska snart att kännas som om du är på väg att kollapsa. Världsrekordet ligger på 1 minut och 53 sekunder och innehas av James Kaplan, men en tid under fyra minuter anses vara mycket bra.
Det tar åtta minuter för mig att ta mig igenom mitt första försök. Jag får ingen ordning på utförandet och jag stannar hela tiden upp mellan frontböj- och axelpressfaserna av thrustern, och tar för lång tid på mig under den sänkande fasen av räckhäven.
Instruktören James Shields, som kan slutföra Fran på två minuter och 48 sekunder, berättar vad jag gör fel. ”Du måste använda dig av rörelseenergin du genererar under frontböjfasen för att ge kraft åt axelpressen, så att du använder armarna mindre. På så vis är du inte heller lika trött när det är dags att göra räckhäv. Vi ska hjälpa dig med att jobba på rörligheten i axlarna, djupet i dina knäböj och övergången mellan de båda faserna.”
Han kommer också med ett par tips för hur jag ska förbättra min räckhävsteknik: ”Du måste knycka med benen för att få kraft till varje repetition och pressa dig bort från stången när du når det översta läget. På så vis blir det till en helkroppsövning, vilket gör att du får lite energi över.”
Upp till bevis
Efter fyra veckors CrossFit-träning, där jag förutom Fran även körde olika pass utformade för att göra mig mer allroundtränad, är jag redo för mitt sista Fran.
Jag ställer mig framför utrustningen och nedräkningen börjar. Jag vet att jag inte klarar av att göra Fran i ett enda svep, så Shields har tipsat mig om att bryta ner passet i hanterbara sekvenser: 21-repssetet delas upp i elva och tio repetitioner, 15-repssetet i tre set om fem repetitioner vardera och det sista setet delas upp i så få set som möjligt.
Signalen går och jag börjar köra thrusters som om mitt liv hängde på det. Jag har tränat med 50 kilo på stången under passen i veckorna, så testvikten känns nu lättare an vad den gjorde första gången.
Jag håller mig till mitt bestämda repetitionsmönster under de första seten av båda övningarna, men när det är dags för det andra går allt åt skogen. Allt eftersom jag blir tröttare går jag ner till fyra, sedan tre och till sist två repetitioner per set. Tiden börjar rinna iväg. Inte för att jag är särskild medveten om det – jag lever i en bubbla där ingenting existerar förutom en skivstång, en räckhävstång och en allt mer outhärdlig brännande känsla i mina muskler och lungor.
När det äntligen är över släpper jag taget om räckhävstången och sjunker ihop på golvet. Min tid är inte direkt något att skryta med (se rutan ovan), men de fyra träningsveckorna har gett resultat. Jag har fått en märkbart snabbare tid på ett av CrossFits tuffaste helkroppspass, vilket bör påverka all min träning i positiv riktning. Om jag nu bara kan svälja spyan i munnen, så kan jag lämna projektet med såväl min värdighet som min surt förvärvade järnfysik intakt.
