DEN BRITTISKE UFC-MELLANVIKTAREN TOM ”KONG” WATSON HAR STYRKAN OCH VILJAN SOM KRÄVS FÖR ATT NÅ TOPPEN AV SIN DIVISION.
Han må vara en nykomling i UFC, men Tom Watson – som har fått smeknamnet ”Kong” på grund av sin förkärlek för gorillamasker – har dominerat de regionala MMA-divisioner han tävlat i under det senaste decenniet. Efter att ha börjat i brittiska Cage Rage Championships gick han vidare till British Association of Mixed Martial Arts (BAMMA), där han bland annat mötte Murilo ”Ninja” Rua – bror till den före detta UFC-mästaren i lättvikt Mauricio ”Shogun” Rua – och den nuvarande UFC-lättviktaren John Maguire, och blev sedermera divisionens mellanviktsmästare. Hans bedrifter ledde till att UFC fick upp ögonen för honom, och förra året skrev han på sitt kontrakt.
Hans första UFC-match – mot amerikanen Brad Tavares under UFC on Fuel TV i september 2012 – gick emellertid inte enligt planerna. Efter att ha blivit övermannad både i stående och liggande fight, förlorade Watson på ett delat domslut och det såg ut som om hans UFC-karriär var på väg utför redan efter en enda fight. Därför var hans nästa möte, mot Stanislav Nedkov i februari, en måstematch för honom. Trots att han åkte på ett par rejäla smällar under den första ronden – något som mer eller mindre är brukligt under Watsons matcher – så kom han tillbaka med besked under den andra och vann på teknisk knockout efter fyra minuter och 42 sekunder.
Vi träffade honom för att snacka om hur han besegrade Nedkov, hans kringflackande träningsstrategi och varför han inte sparras på en månad efter en match.
Hur var det att möta Nedkov jämfört med att möta Tavares?
Tavares är mycket tightare och mer defensiv, medan Nedkov hela tiden försöker gå på avslut, vilket innebär att han öppnar upp sig när han börjar svinga. Eftersom jag är mer av en striker än en grappler så kunde jag utnyttja öppningarna i hans försvar.
Du tränar inte särskilt mycket i Storbritannien. Hur kommer det sig?
Träningen här håller ännu inte tillräckligt hög klass för att kunna förbereda dig för matcher på elitnivå. Då måste man träna i USA eller Brasilien.
Du har tränat med några av världens bästa MMA-fighters och coacher. Vad har du lärt dig av dem?
För tillfället tränar jag med [den nyligen pensionerade UFC-mellanviktaren] Brian Stann i Atlanta, som har en fantastisk träningsdisciplin och slår riktigt hårt. Jag har också jobbat mycket med Greg Jackson, som tränar welterviktmästaren Georges St-Pierre och Jon Jones, som är mästare i lätt tungvikt. Greg kan mycket väl vara den bästa MMA-coachen i världen. Jag ser honom som en vän, så även om jag inte tränar med honom varje dag kan jag alltid ringa upp honom för att få tips och råd.
Under de senaste månaderna har UFC gjort sig av med många fighters. Hur påverkar det dig?
Det är inget som bekymrar mig. UFC utgör gräddan av MMA-eliten och om du inte presterar så förtjänar du heller inte att tävla där. Dessutom finns alltid chansen att komma tillbaka igen om du skulle bli petad. Det är lite som att bli nedflyttad från Premier League – man kan kämpa sig tillbaka.
MMA-fighters har bland de tuffaste träningsprogrammen bland alla elit-idrottare. Hur lägger du upp din träning?
Jag kör tre pass om dagen, men på onsdagar och lördagar så blir det bara ett eller två. Sedan vilar jag på söndagar.
Det blir åtminstone 14 pass i veckan – betyder inte det att du övertränar?
Passen skiljer sig väldigt mycket åt från dag till dag. Jag kan välja att brottas på morgonen, fortsätta med ett strikingpass och avsluta med simning eller någon annan form av konditionsträning, så jag tränar inte supertungt hela tiden. Hemligheten är att lyssna på sin kropp. Om du inte är i toppform får du minska träningsmängden, annars kommer du att skada dig.
Hur förändras din konditionsträning när du börjar närma dig en match?
I normala fall kör jag konditionsträning på onsdagar och lördagar. I det tidiga skedet av ett tolvveckors träningsläger inför en match så tränar jag tungt för att bygga styrka, och allt eftersom matchdagen närmar sig börjar jag fokusera mer på snabbhet och explosivitet, vilket innebär att jag kör lättare och ökar antalet repetitioner.
Man måste ha väldigt bra kondition för att orka fightas i tre ronder. Kör du någon specifik form av konditionsträning?
Efter mina styrkepass brukar jag ofta köra löpträning. Det är tufft att gå direkt från knäböj till sprintintervaller, men det är ett bra sätt att efterlikna de krav som ställs på en under en match. Jag kör vanligtvis 400-, 100- och 50-meterssprinter. Jag ökar antalet 400-meterssprinter under de första fyra veckorna av ett träningsläger, och börjar sedan minska dessa samtidigt som jag ökar antalet 100- och 50-meterssprinter. På så vis bygger jag upp en bra grundkondition, och kan sedan jobba på min explosivitet under de kortare sträckorna. I en match motsvarar det snabbare nedtagningar, sparkar och slag.
MMA handlar om att bemästra flera olika kamptekniker. Tänker du likadant när det gäller din konditions- och styrketräning?
Absolut – jag försöker alltid att hitta nya träningsformer som gör mig starkare och snabbare. Jag har bara kört tyngdlyftning i ett år, men jag har verkligen märkt att jag har blivit mycket mer explosiv. Lyften har dessutom haft en väldigt positiv effekt på min kroppssammansättning – jag har blivit större och mer rippad. Även om du inte sysslar med någon idrott så kommer tyngdlyftning att få dig i kanonform.
Det har alltid varit mycket snack om riskerna att drabbas av hjärnskador när man tävlar i boxning och MMA. Är det något som bekymrar dig?
Om man inte tänker på det så måste man vara en idiot. Jag försöker att undvika sparring i en hel månad efter en match för att skydda min hjärna.
