Kan du aldrig låta mobilen vara ifred – inte ens på middagar, bio eller under ett samtal på tu man hand med en vän? Då lider du förmodligen av fenomenet Fear of Missing Out.
Föreställ dig följande scenario: du tar en öl tillsammans med en gammal vän när din telefon vibrerar till i fickan. Visst, hans historia om hur han fotvandrade genom Kalahariöknen är visserligen intressant, men tänk om någon har kommenterat på din selfie som du la upp i eftermiddags?
Låter det bekant? Det betyder inte att du är en hemsk människa, utan bara att du är rädd att missa något roligt eller viktigt. Fenomenet kallas för FOMO (Fear of Missing Out) och är faktiskt inte något nyuppfunnet trendord utan en verklig psykologisk företeelse. Det här är vad vi vet om den hittills.
Hjärnan hänger inte med
Socialpsykologen Sherry Turkle skriver i sin bok Alone Together om hur vi ständigt är uppkopplade mot allt och alla – något som våra hjärnor ännu inte är utrustade för att kunna hantera. Att underhålla hundratals, eller till och med tusentals, relationer online leder till att våra band till nära och kära IRL urholkas eftersom vi saknar kapaciteten att hantera relationer med mer än 150 personer, menar evolutionspsykologen Robin Dunbar.
Enligt en studie som utfördes vid Oxford University 2013 är FOMO en drivande faktor i allt användande av sociala medier, och personer som inte känner sig tillräckligt älskade, respekterade och trygga i vardagen är särskilt mottagliga för fenomenet. Vi är med andra ord rädda för att gå miste om kärlek och omtanke.
Acceptera och gå vidare
Turkle menar att vi kan lindra effekten genom att fjärma oss från tekniken – även om det bara rör sig om så enkla åtgärder som att ignorera telefonen när du äter middag eller införa skärmfri tid en timme före läggdags.
En ännu bättre lösning är att acceptera det faktum att du inte kommer att kunna hänga med i allt som händer hela tiden – en metod som både hjälper dig att finna ro för stunden och må bättre i det långa loppet. Psykologen och nobelpristagaren Herbert Simon menade att vi saknar kapaciteten som krävs för att fatta komplexa beslut, och föreslog därför att vi skulle välja det första alternativet som vi uppfattar som ”bra nog”. Studier på denna metod visar att personer som strävar efter att fatta ”perfekta” beslut inte är lika nöjda som de som är mer pragmatiska.
Så lär dig därför att släppa taget, uppskatta människorna i din närhet och… oj, ett sms!
