År av intensiv träning resulterade i mängder med olympiska rekord och 22 OS-medaljer – men nu är allt över. I den här exklusiva intervjun avslöjar världens genom tiderna bäste simmare Michael Phelps vad som händer härnäst.
”När jag kom med i OS visste jag vad jag var kapabel till och jag såg fram emot att avsluta på mitt eget sätt, på mina egna villkor”
Den svåraste frågan för många idrottare är vad de ska göra när karriären är över. Resa runt och hålla föredrag? Gifta sig med en före detta såpastjärna? Kanske göra comeback och återigen kämpa mot toppen? Det är ett svårt val, inte minst med tanke på att de aldrig någonsin kommer att kunna göra det de är bäst på, har spenderat mest tid på och sannolikt älskar allra mest – i alla fall inte i på någon högre elitnivå.
Av flera olika skäl har beslutet varit minst lika svårt för Michael Phelps, mannen som har spenderat mer än 20 timmar i veckan i simbassängen sedan tonåren, som har deltagit i fyra OS och plockat hem fler medaljer än någon annan – totalt 22 stycken, varav 18 guld. Efter att ha avslutat karriären på topp med världen för sina fötter är inte frågan vad han ska göra nu, utan snarare vad han ska göra först.
Nytt träningsschema
”Vi skojade alltid om att jag skulle bli jättestor och uppumpad. För närvarande kör jag en del knäböj med skivstång och räckhäv med extra vikter, men jag ska också försöka med lite bänkpress”, berättar Michael Phelps medan kan kopplar av mellan plåtningarna i den privata simbassängen där han har gått med på att bli fotograferad.
”Jag har gjort mer under de senaste veckorna än vad jag någonsin har gjort efter ett OS. Efter 2004 års tävlingar tog jag en eller två månader ledigt och efter OS 2008 tränade jag fem gånger på sex månader. Efter tävlingarna i London tränade jag fem gånger på två veckor. Det finns en viss nivå jag vill nå upp till och hålla mig kvar vid.”
Målet att komma igång med bänkpress är inte det enda tillägget till träningen. ”Jag springer betydligt mer. Jag tycker verkligen om att vara utomhus, att ta på mig hörlurarna, välja vart jag ska och springa i min egen takt. Sedan OS i London har jag varierat mellan tre och 13 kilometer och allt från tolv minuter till en timme.”
Så till den självklara frågan: har han något ambitiöst mål med träningen? Han borde kunna göra ofantligt bra ifrån sig i ett sprinttriathlon. ”Ha, ha. Nej. Jag vill testa Insanity-träning [En tränings-DVD utgiven av skaparna av ”muscle-confusion”-träningen P90X] för att se vad hajpen handlar om. Min tränare Keenan Robinson har gjort det”, säger han.
Hålla formen
Det kan verka märkligt att lyssna till en av de mest framgångsrika idrottsmännen genom alla tider när han berättar om att han vill hålla sig i form, och då särskilt med hjälp av en tränings-DVD, men det borde det egentligen inte vara. Tack vare det faktum att Michael Phelps började simma i sjuårsåldern, att han kom med i OS-truppen när han var 15 och att han slog sitt första världsrekordåtta månader senare (i 200 meter fjäril samma dag som han fyllde 16 ), har han aldrig behövt oroa sig för att lägga på sig några extra kilon. Hans diet på 12 000 kalorier om dagen, som sägs inkludera smörgåsar med stekt ägg och majonnäs till frukost, är ökänd. Även en olympier måste väl vara noggrann med vad han äter?
”När jag simmade behövde jag inte det. Nu när jag har lagt av måste jag det. Jag förbrände så mycket att det inte spelade någon roll vad eller hur mycket jag åt.” Han berättar att han tränade ungefär fem timmar i simbassängen om dagen, totalt 24 timmar i veckan. Dessutom tillkom ytterligare tre timmar på gymmet och tre timmars core- och kroppsviktsträning. ”Ibland blev det långtråkigt med all träning, men samtidigt var den en del av mitt liv”, säger han. ”Alla som tävlar på hög nivå älskar att träna och det är därför vi gör det.”
Det betyder däremot inte att Michael Phelps och hans amerikanska lagkamrater inte försökte liva upp saker och ting ibland. Avskaffandet av de strömlinjeformade simdräkterna som bevittnade ett dussintal rekord i Peking ledde till ett intressant tillägg till timmarna i vattnet. ”Jag tränade mycket boxning”, säger Phelps. ”Inför de senaste olympiska spelen tränade vi så mycket att vi testade olika träningsformer för att inte ledsna. I och med att sporten förvandlades till det den är nu, där det inte är tillåtet med dessa dräkter, måste man stärka mage, rygg och bål extra mycket. Boxning hjälper till att träna hela corepartiet.”
Uttråkad
Tränar han boxning fortfarande? Nej, inte särskilt ofta. ”Jag tycker alltid att det är roligt med nya saker i början, och sedan ledsnar jag. Förr älskade jag att lyfta vikter, men nu är jag trött på det. Jag har inga problem med det, men det är inget jag prioriterar.”
”Jag älskade att boxas, men på slutet tröttnade jag. Därför började jag med slädträning nere på stranden och tränade också mycket i ett gammaldags Rocky-liknande gym. Det var inte särskilt flärdfullt, men effektivt.”
Två rivaler
Ryan Lochte, Michael Phelps tidigare lagkamrat, kom också till London med målet att addera ytterligare medaljer till de två guld han vann i Peking. Amerikanska medier gjorde sitt bästa för att elda på rivaliteten mellan dem och på många sätt är Ryan Lochte – som har sin egen sneakerskollektion, står bakom en tränings-DVD med namnet Hard-CORE och har som mål att bli modedesigner efter karriärens slut – Michael Phelps totala motsats. De är dock uppenbarligen goda vänner.
Ökade Michael Phelps motivation av rivaliteten? Man får känslan av att han har tröttnat på att höra den frågan. ”Det är alltid bra att ha någon att tävla mot”, säger han. ”Till syvende och sist förbereder jag mig däremot för de mål jag vill uppnå och jag kan bara kontrollera mig själv. Jag kan med andra ord bara försöka uppnå dessa mål, och om det går bra blir jag lycklig. Då blir jag nöjd.”
En annan sak han ser fram emot är att agera mentor för yngre medlemmar i det amerikanska simlandslaget. ”Vi har fått se ett flertal personer växa upp i simlandslaget. De har kommit in för att ersätta vissa av dem som har avslutat karriären. Vi kommer att tappa en hel del bra personer under de kommande åren, och vi har många bra personer som är på väg att slå igenom och som kan se till att våra nationella framgångar fortsätter. Jag har varit med i laget i tolv år och vi håller oss alltid i toppen. Det har varit härligt att se dessa nybörjare växa upp.”
En sak är han däremot säker på, och det är att han aldrig kommer att ta på sig tränarrollen. Han skrattar till och med åt frågan. ”Jag kan inte coacha. Jag har inte tålamodet som krävs. Jag kan hjälpa personer på traven, men jag kan inte se mig själv göra det som Bob [Bowman, som tränat Michael Phelps sedan tonåren]gjorde. Jag kan inte se mig själv hantera de frustrationer som jag har utsatt Bob för.”
”Jag kan inte coacha. Jag har inte tålamodet som krävs. Jag kan inte se mig själv hantera de frustrationer som jag har utsatt min egen tränare för”
Välgörenhet
Det finns förstås också andra projekt. Efter OS i Peking använde Michael Phelps 6,5 miljoner kronor av bonuschecken från Speedo – som han tog emot för att ha slagit Mark Splitz enda olympiska rekord – för att starta Michael Phelps Foundation, en organisation med syftet att marknadsföra simning och en hälsosammare livsstil bland tonåringar. Han är också involverad i välgörenhetsprojektet Caps For A Cause och sina egna simskolor, samt organisationens största årliga insamling, Michael Phelps Golf Classic – något som går särskilt väl ihop med ett av hans stora intressen.
”Nu när jag har avslutat karriären har jag börjat med golf”, berättar han. ”Jag känner mig däremot mer komfortabel med att stå på ett startblock i Speedos inför miljontals tittare än att stå vid första tee på en pro-am-tävling i golf. Det är så annorlunda. På startblocket befinner jag i mitt rätta element. Då går jag bara upp och gör vad jag ska – det är en del av min natur.”
Mannen som har slagit 39 rekord i simning har däremot redan överfört sin rekordförmåga till greenen, i alla fall en gång, och då i Dunhill Links Championship på Kingsbarns i Skottland.
”Jag satte en putt från 50 meter, det var tydligen den längsta TV-sända putten i historien”, säger han samtidigt som han omedelbart tonar ner alla förväntningar om att han ska delta i Ryder Cup inom kort. ”Golf är det mest frustrerande jag har sysslat med. Det kommer att bli en spännande karriär, men jag ser inte mig som något proffs. Däremot kommer jag att tävla.”
”Just nu har jag bara rest runt. Jag filmar en golfinrikrad realityserie med Hank Haney, Tiger Woods tidigare tränare. Golf är en sport som jag har varit intresserad av under en längre tid, men jag har varit för upptagen för att kunna satsa fullt ut.”
På semester
Till sist har vi de saker som Michael Phelps inte kunde göra tidigare. Rädslan för att äventyra avtal med sponsorer, medaljer och en plats i historien var helt enkelt för stor. Ryan Lochte har, som många känner till, fått en fraktur i vristen när kan körde vespa, genomgått en knäoperation efter en breakdance-olycka och skadat axeln när han ramlade ner från ett träd. Michael Phelps har varit mer försiktig – tills nu.
”Det finns många saker på min att göra-lista nu”, säger han. ”Att åka skidor och snowboard ligger högst upp. Vattenskidor är något som jag definitivt vill testa. Det är många saker jag vill göra nu och det utan att behöva oroa mig för att jag kan förstöra min karriär.”
Perioden efter karriärens slut är uppenbarligen en spännande tid för mannen som är en av världens mest framgångsrika idrottsmän någonsin. Allt är möjligt och för första gången är också allt tillåtet. För närvarande har han fullt upp, men han ger också intrycket av att det är helt okej.
”Jag kom just från St Andrews”, berättar han. ”I morgon flyger jag tillbaka till USA. Jag kommer att vara där i tre dagar och sedan åker jag till Kina för att delta i en golfturnering. Därefter blir det Brasilien. Jag ser hela tiden nya platser och kan lägga ner mer tid på min organisation. Det blir mycket resande och många resväskor, men inte så många simbassänger.” Han pausar. ”Och det tycker jag är bra.”
