Staffan Eklund är gotlänningen som bytte snickarbyxorna mot träningsshorts, startade en blogg och blev PT-Staffan med hela svenska folket. Vi sökte upp honom för att snacka personlig träning, ärlighet på sociala medier och hur man egentligen bär sig åt för att lyckas som fitnessbloggare.
Av: Olof Jisborg Foto: Martin Rosberg/Dcore
Att hitta träningsinspiration har aldrig varit lättare än vad det är nu – det är bara att öppna Instagram, söka på #fitspo eller någon liknande hashtag och scrolla bland sexpack, fasta rumpor och tonade kroppar. Men hur imponerad man än blir av de muskulösa och vanvettigt dedikerade personerna bakom de olika kontona, kan man inte låta bli att undra: har de inget annat liv än träningen? Staffan Eklund, mer känd som PT-Staffan, är en av Sveriges största blogg- och Instagramprofiler inom fitnessegmentet, men har tagit en annan väg och valt att visa annat än bara formbilder och kaloriräknande – en lite mänskligare approach som hjälpt bloggen att stadigt växa i popularitet sedan starten 2011.
”Min filosofi är att hälsa är så mycket mer än att bara räkna kalorier och äta bladspenat – det är något som är större än så”, säger Staffan. ”Jag är en person som är dedikerad åt träning, men ändå vill kunna njuta av livet. Därför är innehållet på min blogg väldigt blandat, och speglar hur mitt eget liv ser ut. Jag skildrar perioder av hårt dietande, men också perioder då jag inte tänker lika mycket på vad jag stoppar i mig.”
Mot fastlandet
Men låt oss först backa bandet en aning. Den 28-årige Staffan växte upp på norra Gotland, utbildade sig till bilplåtslagare och jobbade en tid som snickare, men kände inte att han hittat riktigt rätt i sitt yrkesliv. Träningen hade funnits med sedan barnsben, först i form av fotboll och andra bollsporter, och under de tidiga tonåren kom styrketräning att bli hans stora passion. Staffan hade länge varit den som kompisarna – och kompisarnas kompisar – vände sig till för att få träningstips, och när flyttlasset gick till Stockholm för drygt fem år sedan bestämde han sig för att utbilda sig till personlig tränare och satsa på en karriär inom fitnessbranschen.
”Det fanns inte så mycket snickarjobb på Gotland just vid den tiden och min dåvarande flickvän ville gärna flytta till Stockholm”, berättar Staffan. ”Så vi flyttade upp tillsammans och då passade jag på att utbilda mig till PT – något jag länge funderat på att göra. Jag har alltid haft lätt för att lära ut och hade länge velat jobba med träning i någon form. Därför kändes det som ett naturligt steg att bli PT.”
Staffan började söka jobb redan under utbildningens gång, vilket gav resultat. Direkt efter examen anställdes han som personlig tränare på World Class i Vasastan, och arbetade där i ungefär två år innan han gick vidare till kombinera en anställning på Delta Gym med att driva sin egen PT-verksamhet.
Rätt nivå
Då personlig tränare seglat upp som ett riktigt trendyrke på senare tid, med hundratals nybakade studenter som gör entré på arbetsmarknaden varje år, kan det som nyutexaminerad PT vara svårt att stå ut från mängden och göra sig ett namn. En strategi är att nischa sig, men enligt Staffan bygger man också upp sitt varumärke genom att vara ödmjuk och hela tiden sätta kunden i fokus.
”Min största styrka som PT är min förmåga att läsa av mina kunder och hitta deras nivå”, säger han. ”Det gäller att lyfta fram kunden, och inte sig själv. Jag upplever att många tränare hela tiden vill visa vad de kan och vad de har gjort, medan jag försöker tänka precis tvärtom. Jag både ser och lyssnar på kunden. Sedan försöker jag göra träningen så rolig som möjligt. Vi kanske inte slår nya rekord varje pass, men de ska ändå kunna känna att de gjort sitt bästa.”
Fördelen med en sådan approach är att man ur ett långsiktigt perspektiv jobbar upp en stadig och återkommande kundkrets i takt med att ordet sprider sig – även om man naturligtvis inte ska underskatta den dragkraft som kända kunder kan bidra med.
”Marknadsföring via word of mouth är viktigt”, säger Staffan. ”Med negativ PR går man miste om kunder, medan en duktig PT inte behöver marknadsföra sig själv lika hårt om snacket är positivt. Jag har tränat många olika profiler för att få folk intresserade. Det är lite märkligt det där, men att träna någon som syns mycket i media ger en enorm effekt. Träningen är densamma som annars, men det ger bra PR.”
Drivkraften för Staffan har alltid varit kundernas framgångar, att få se hur de lyckas ta sig förbi tidigare oöverstigliga hinder och nå sina mål.
”Det är svårt att beskriva den känslan, men jag har inte känt så i något annat jobb”, berättar han. ”Ska man vara ärlig så blir man kanske inte jätterik på att jobba som PT, fast å andra sidan – vilket jobb blir man det på? Man blir ju rik på så många andra sätt. Det driver mig, för jag gillar att få folk att må bra.”
En stark blogg
Staffan har också haft mycket draghjälp av sin blogg i jakten på kunder – en blogg som rankas som en av Sveriges absolut största manliga fitnessbloggar och var nominerad till årets träningsblogg 2016 på Finest Awards.
Bloggen startade Staffan upp i samband med flytten till Stockholm 2011, som ett forum för att få utlopp för tankar och funderingar. Ganska snart märkte han att folk verkade gilla det han skrev, men det skulle dröja nästan två och ett halvt år innan trafiken tog fart på allvar.
”Det handlade ganska mycket om att hitta rätt profil och synas på rätt ställen”, berättar Staffan. ”Om jag tränade någon känd person kunde den länka in till min blogg, vilket gjorde att jag fick upp trafiken. Sedan tog det ordentlig fart när jag började träna en av Sveriges mest kända bloggerskor – det var som natt och dag. Från att ha haft 5 000 besökare hade jag plötsligt 20 000.”
För att bli en framgångsrik fitnessbloggare finns det, enligt Staffan, ett par saker man måste tänka på, då det annars är lätt hänt att man försvinner i mängden. ”Försök att nischa dig och redan på ett tidigt stadium bestämma vem du är och vad du ska skriva om”, säger han. ”Sedan måste man också känna sig bekväm med och ha koll på det man skriver om. Glöm heller inte bort kontakten med följarna – den är jätteviktig! Ett sätt att komma dem närmare är att fråga dem vad de vill läsa mer om. Sedan försöker jag också svara på alla kommentarer jag får, både på bloggen och på Instagram.”
Bloggandets baksidor
Att blogga och få betalt för det låter nog som rena drömmen för många av oss, och även om det i mångt och mycket är ett drömjobb, så finns det naturligtvis baksidor. En sådan är att bloggandet upptar väldigt mycket av ens tid – förutsatt att man bloggar regelbundet – vilket kan få konsekvenser för privatlivet och relationer till nära och kära.
”Periodvis har jag mer eller mindre glömt bort att leva själv”, berättar Staffan. ”Min exflickvän var ändå väldigt förstående för det mesta, men ibland blev det tjafs som kanske just då inte handlade om bloggen, men som ändå på något vis kunde härledas dit. Därför är det jätteviktigt att försöka ha en distans, så att bloggen eller sociala medier inte tar över ditt liv. Det är en del av dig – men det är inte ditt liv. Därför går jag offline efter klockan åtta på kvällarna. Om du själv håller på mycket med sociala medier eller vill starta upp en blogg, så tänk verkligen efter och prata igenom det först med din flick- eller pojkvän. Det kommer att ta väldigt mycket av din tid. Själv har jag alltid min kamera med mig och mitt ex hade till en början väldigt svårt för att allt skulle fotas hela tiden. Till slut blev det så att jag fick välja mina strider och bloggade kanske när jag var själv eller hade en lucka – jag fick tillämpa tidsoptimering helt enkelt!”
Vård av varumärke
Något man också måste tänka på som fitnessbloggare är att vårda sitt varumärke och att i så stor utsträckning som möjligt försöka leva som man lär – annars löper man hög risk att framstå som en bluff i följarnas ögon.
”Egentligen ser jag inte PT-Staffan och mig själv som en och samma person, men jag tror att många upplever det så”, säger Staffan. ”Men jag försöker bli bättre på att hålla isär jobb och privatliv, även om det kan vara svårt ibland. I och med att jag jobbar med det jag gör så är jag ju mitt eget varumärke. Därför måste jag tänka mig för och inte ränna runt på stan och hälla i mig öl – även om jag kanske skulle vilja det någon gång. Jag förespråkar ju att mina kunder inte ska dricka så mycket alkohol, så jag får välja mina tillfällen med omsorg.”
Med det sagt så har det på senare tid blivit allt vanligare att man på träningsrelaterade Instagramkonton och bloggar blivit öppnare och ärligare med ”dietfusk”, och att man delar med sig av de godsaker man trycker i sig under ätardagar – något som Staffan är positiv till.
”Förut var det nog mer så att man försökte visa upp det perfekta livet på Instagram, tills man insåg att det inte är så för någon, så varför inte visa hela sanningen istället?” säger Staffan. ”Jag tror att folk blir mer och mer ärliga med vad de äter och inte äter, och med vad de gör och inte gör. Det är bara att kolla flödet på Instagram, det är mycket mer godsaker som syns där nu. Jag skriver mycket om att hitta balans i livet på bloggen, och det händer ju att även jag trillar dit ibland. Det är också ett sätt att komma följarna närmare, att visa att man bara är en människa av kött och blod. Förut kunde det vara så att jag inte visade de sidorna av mig själv, men jag har nästan fått mer respons när jag visat mig mer mänsklig.”
Ett föredöme
Eventuella snedsteg till trots förväntas man som träningsbloggare och PT vara ett fysiskt föredöme, vilket kan upplevas som en press. Hur man sedan går tillväga för att hantera den pressen kan vara avgörande för om man orkar fortsätta eller inte, och vissa gånger måste man kanske släppa lite på kraven för att inte duka under.
”Jag känner absolut av en press att jag måste se bra ut, fast inte alls lika mycket som förr”, säger Staffan. ”Mest är det kanske undermedvetet, men sedan försöker jag resonera ganska mycket med mig själv. Jag kanske inte behöver se ut på ett visst sätt året om. Men samtidigt är det ju ingen som vill gå till en PT som är överviktig, så visst påverkar det mig. Sedan har jag fått mycket bättre självförtroende på senare år, så elaka kommentarer biter inte lika hårt som förut.”
Staffan tränar för närvarande mellan fyra till sex gånger i veckan, och kör mest renodlade styrkepass även om han på senare tid även börjat varva styrketräningen med CrossFit för att få variation. ”CrossFit är kul för det händer lite mer – det är jobbigt, men på kort tid”, säger han. ”Jag gör hellre 200 burpees än springer en mil. Det får gärna vara jobbigt, men helst ska det ta slut snabbt. Sedan är det viktigt för mig att vara allroundtränad. Jag vill vara stark och kunna lyfta tungt, men ändå vara atletisk, smidig och rörlig. För mig är det viktigare att kunna gå på händer och göra muscle-ups än att kunna ta 250 kilo i marklyft. ”
Staffans träningsfilosofi där allsidighet får gå före tunga vikter speglar alltså hans syn på hälsa i stort, där välmående prioriteras framför kaloriräknande och den osminkade verkligheten ges utrymme istället för fejkade fasader på sociala medier. Om vi alla kunde vara lite mer som honom i det avseendet hade tillvaron antagligen både blivit mer balanserad och harmonisk.
”Jag har hellre tusen följare som följer mig för att jag är jag och för att de tror på det jag gör, än hundratusen som följer mig bara för att jag visar magrutorna. Det ger mig ingenting”, avslutar Staffan. ”Det är inte fel att ha eller att vilja ha en vältränad mage med rutor – så länge det är av rätt anledning. Det är bara viktigt att komma ihåg att det inte krävs rutor på magen för att vara stark, vältränad, hälsosam eller lycklig.”
