Eddy Hall, strongman från Storbritannien, berättar hur du ska träna och äta för att bli en av världens starkaste män.
Första gången jag satte min fot i ett gym bänkade jag 140 kilo”, säger Eddy Hall i en väldigt saklig ton, som bara en av världens starkaste män skulle komma undan med. ”Jag var 17 och hade precis gått ut skolan.” När man tittar på den 26-årige Hall – 190 centimeter lång och 165 kilo tung – känns det inte som ett särskilt chockerande påstående, men på den tiden vägde han ”bara” 114 kilo. Så hur lyckades han ta mer i bänkpress i sitt första försök än vad de flesta män lyckas med under hela sina gymkarriärer? ”Simning”, svarar han. ”Allt beror på simningen.”
Hall, som är son till en simtränare från Stoke, spenderade 20 timmar i veckan i bassängen under hela sin uppväxt och tävlade på elitnivå i tonåren innan han förlorade passionen för simning som träningsform. ”Det är inte som löpning eller badminton där du kan socialisera med dina träningspartners”, säger han. ”Man är fast i bassängen i 20 timmar med huvudet nere i vattnet.”
BRUTAL KRAFT
Simning är kanske inte den mest uppenbara bakgrunden för en strongman, men Hall menar att han har simningen att tacka för både sina tidiga framgångar på gymmet och sin träningsmoral. ”Simning handlar enbart om kraftfulla rörelser och corestyrka”, säger han. ”Det gav en rejäl grund att bygga på när jag började träna på gym, och den har jag fortsatt att bygga på sedan dess. När jag var 18 tog jag 200 kilo i bänkpress och nu bänkar jag 300.”
Hans styrka och storlek har byggts på proportionerligt. ”Ända sedan jag var 19 år gammal har jag lagt på mig närmare sex och ett halvt kilo varje år”, säger han stolt. Nu är jag 26 och väger 165 kilo, men jag kan fortfarande simma 50 meter på 26 sekunder – bara fyra sekunder från det brittiska rekordet.”
Det faktum att Hall är så pass vältränad har varit en avgörande faktor för hans framgångar som strongman – i synnerhet i grenar som farmargång och super yoke. Det är dock inte av många av åskådarna som är medvetna om hur vältränade deltagarna faktiskt är, då de sällan lever upp till förväntningarna på hur en idrottsman ska se ut. Men uppfattningen om att strongman-utövare inte är riktiga idrottsmän, utan bara enorma performanceartister – eller som den engelske komikern Steve Coogan uttryckte saken: ”kolossala Michael Bolton-lookalikes som hivar ugnar över höbalar” – är daterad och faktiskt helt felaktig.
MÄTTANDE KOST
Deltagarnas bulkiga fysik är en av de främsta orsakerna till detta synsätt, men bukfettet är faktiskt ett funktionellt vapen i strongman-utövarens arsenal, vilket han måste jobba hårt för att lägga på sig och behålla. ”Om du vill bli en strongman kan du glömma synliga magmuskler”, säger Hall. ”För att kunna lyfta enormt tunga vikter måste du inte bara vara stark utan också stor. Om du ska lyfta ett föremål som väger 100 kilo och du själv bara väger 80 kilo kommer det att bli väldigt svårt. Väger du däremot 200 kilo kommer det att vara hur lätt som helst.”
Med andra ord måste du lägga på dig både muskelmassa och fett som motvikt till de enorma tyngder som du ska lyfta och bära runt på, och det enda sättet att göra det på är att äta ofantliga mängder mat (se rutan till höger). ”Kroppsbyggare måste äta var 90:e minut, men strongman-utövare måste äta en gång i halvtimmen,” säger Hall. ”Till slut hatar du att äta, till och med om du varierar dina måltider och bara lagar god mat – det går en verkligen på nerverna att äta den typen av volymer. Men det finns inget annat alternativ. Du kan träna hur mycket du vill, men om du inte äter tillräckligt är det helt meningslöst.” Hur är det med kvaliteten på maten då? ”Jag äter ganska nyttigt”, säger Hall. ”Visst äter jag en del chips och choklad, men inte mer än normalt. En dålig dag stoppar jag i mig 6 500 kalorier, medan det kan röra sig om 10 000 kalorier en bra dag. Jag tror att jag spenderar 250 pund (cirka 2 400 kronor) på mat till mig själv varje vecka.”
SNABBARE, STÖRRE, STARKARE
Föga förvånande tränar Hall nästan lika mycket som han äter. ”Jag tränar runt 14 timmar i veckan och tar onsdagskvällar och söndagar ledigt för att vila”, säger han. De flesta av hans pass är muskelgruppsspecifika styrkepass, där han lägger till relevanta strongman-övningar mot slutet. ”När jag tränar benen avslutar jag med farmargång, medan jag kör stockpress efter mina axelpass. Jag inleder varje övning med att köra tio repetitioner och arbetar mig sedan upp till mitt repmax under ungefär tio set, där jag sänker antalet repetitioner och höjer vikten för varje set.”
För att kunna bygga kraft och explosivitet är snabba rörelser ett måste. ”Du måste köra massvis med snabba repetitioner”, säger Hall. ”Långsamma repetitioner är helt meningslösa. Om du inte kan träna snabbt måste du sänka vikterna.”
MEKANIKER I ARBETE
Halls rigorösa tränings- och kostschema ter sig än mer imponerande i ljuset av att han är en tvåbarnsfar som fortfarande jobbar heltid som lastbilsmekaniker för att försörja sin familj. ”Det är tufft”, säger han med en grimas. ”Mellan jobbet och träningen hinner jag varken umgås med min fru eller mina barn, vilket är en enorm uppoffring – men jag ser det som motivation. Om du vill bli bäst måste du göra uppoffringar. Man föds inte till mästare, utan det är något man jobbar för att bli.”
Förutom den emotionella pressen utsätter man som strongman även kroppen för en stress som få andra idrotter kan matcha. ”Jag skulle tro att man efter två år som strongman har utsatt kroppen för samma belastningsmängd som tio års löpning hade gjort”, säger Hall. Skador är vanliga och inte sällan av allvarligt slag. ”Jag har haft tur eftersom jag aldrig har skadat mig särskilt illa – det enda jag har råkat ut för är delvis avslitna senor och muskler”, säger Hall i en förvånansvärt saklig ton, med tanke på att vad han beskriver skulle betraktas som ganska allvarliga skador av de allra flesta. ”En gång fick jag se hur en kille slet av båda sina hälsenor när han försökte sig på stockpress”, berättar han. ”Han ramlade bakåt och fick stocken över sig och bröt alla sina revben. Det var en ganska stöddig och överlägsen typ så jag tyckte bara att det var roligt.”
VÄRLDSDOMINANS
Efter att ha kvalat in till de två senaste finaltävlingarna i Världens starkaste man, har nu Hall siktet inställt på förstapriset. ”Jag tänker vinna Världens starkaste man inom tre års tid”, säger han. ”Det är en tuff uppgift eftersom standarden höjs varje år. På 1980-talet låg rekordet i stockpress på 180 kilo – nu är det öppningsvikten och rekordet ligger på 230 kilo. Det visar hur mycket träningen och kosten har utvecklats.
Men vad behöver han jobba på för att kunna nå sitt mål? ”Corestyrka och explosivitet i benmusklerna”, säger han. ”Axlarna är redan tillräckligt starka – mina bästa grenar är sådana där man pressar upp föremål över huvudet som stock- och vikingpress – men corepartiet och benen hade kunnat vara starkare, så därför tränar jag hårt för att stärka upp dessa muskelgrupper (se rutan på sidan 76).
Hall är medveten om att en världsmästartitel skulle höja sportens status och popularitet i Storbritannien, samt att han skulle få möjlighet att säga upp sig från sitt jobb och kunna fokusera på att dra lastbilar efter sig istället för att fixa dem. ”Ingen britt har tagit hem titeln på 20 år”, säger han. ”Jag tror att mina landsmän hade blivit som tokiga om jag faktiskt vann och att folk hade börjat följa sporten igen.”
