Fokus på:
Namn: David Björk
Ålder: 35
Yrke: Projektledare
Bor: Enskede
Aktuell: Tränar inför sin fortsatta satsning och drömmen om en kvalplats till Hawaii

 

Inledning

Känslan att vinna över sig själv och  att pressa sina fysiska och mentala gränser till max kan för en del personer inbegripa lika mycket obehag som kärlek till en sport. Jag kommer aldrig själv förstå känslan att ha genomfört en Ironman, dels för att jag inte har gjort det men också för att det ligger utanför mitt intresse som träningsform. Men det tar inte bort det faktum att jag fascineras över sporten ifråga och varför andra väljer att ta sikte på att utföra dessa distanser…i ett och samma lopp. I denna intervju med atleten David Björk vill jag i denna text dela med mig av hans syn på detta vilket i alla fall kan ge oss en liten inblick i vad det faktiskt handlar om. Så luta Er tillbaka och njut av de spännande svar som David levererar…

 

Kort om Ironman

Ironman är egentligen bara ett varumärke, ungefär som NHL (National Hockey League) eller liknade. Egentligen är det triathlon som är sporten och distansen är långdistans. Det finns även sprintdistans, olympisk distans och medeldistans och Nice distans. Man kan jämföra det med löpning, där man har 400m, 10km, ½ marathon och marathon. Vidare går det att säga som så att det finns tre olika ”företag”/organisatörer inom triathlon. Det är Ironman, Challenge family och ITU (internationella Triathlon förbundet). Alla dessa anordnar Triathlon tävlingar på olika distanser. Det finns andra tävlingar på långdistans, men dessa får inte kallas Ironman, då det är ett skyddat varumärke. Men Ironman är överlägset störst på marknaden då nästan alla tävlingar blir slutsålda och de är överlag bäst när det kommer till tävlingar och alla möjliga faktorer runt omkring detta.

 

Hur Ironman skapades

På Hawaii diskuterades det bland officerare vilka idrottare som var mest vältränade bland simmare, löpare och cyklister. Och för att få fram svaret och få slut på diskussionen kring detta bestämde man att ta den längsta tävlingen av varje gren som fanns på Hawaii. Därav distanserna: 3860m simning, 180,2km cykel och ett marathon.

Så… 1978 så gick den första Ironman tävlingen på Hawaii med 12 deltagare. Det var ungefär lika många deltagare år 1979, men av en slump befann sig en journalist från Sport Illustrated på Hawaii när tävlingen gick år två. Denna journalist skrev en stor artikel om tävlingen och året därav, 1980 var det flera hundra som kom till start. Sedan har det bara expanderat och är i dag en miljard industri.

 

Ja, hur stort är Ironman egentligen världen över? Finns det några ”ledande” nationer?

Ironman är väldigt stort. De flesta tävlingarna säljer slut inom 2-3 veckor efter anmälan öppnar. Jag tror rekordet är 7 min på hur fort platser tagit slut inför en tävling. Nu har ju Ironman vuxit enormt och det finns idag 40 st Ironman tävlingar världen över och det finns upp mot 80st Ironman 70.3 (halva distansen). Man kan anmäla sig till alla utom den på Hawaii som räknas som en VM-tävling och är den största tävlingen av dem alla. För att få delta på denna måste man kvala in. Det gör man genom att meddela på andra Ironman tävlingar och sedan placera sig högt upp i sin åldersgrupp (5 års intervall). Det varierar hur många platser det finns till Hawaii per tävling, men tar man tex Kalmar så hade de i år 40 platser till Hawaii, dessa fördelas procentuellt mellan åldersgrupperna efter hur många deltagare det är i varje åldersgrupp och kön. Ser man på min åldersgrupp (35-39) så fanns det 4 platser. Tackar någon nej till platsen så går frågan till nr 5 i min åldersgrupp osv. Så man har chans även om man inte är topp 4. Men det går sällan längre ner än till topp 10-15. Jag kom i år på plats 84 i min åldersgrupp. Så jag har en bit kvar. Men jag kom på plats 479 av ca 2500 deltagare i Kalmar.

De nationer som är ledande är Tyskland och Australien. Även Storbritannien är ganska stora speciellt på damsidan om man kollar både på proffs och amatörer på långdistans. Det är över 10 år sedan det var en amerikan som vann herrklassen på Hawaii och över 20 år sedan på damsidan.

Vi i Sverige har två väldigt bra proffs som klättrar i världsrankingen. På herrsidan har vi Patrik Nilsson som ganska nyligen satte nytt svenskt rekord och gjorde den 7:e snabbast tiden i världen genom alla tider på Ironman. Han är dessutom bara 24-25 år gammal. Vi kommer med största sannolikhet inom något år se honom vara med och tampas om vinsten på Hawaii. På Damsidan har vi Åsa Lundström som i år kommer att vara med och slåss om en topp 5-8 placering på VM.

Överlag så kan man se en stor ökning av motionärer i Sverige som börjat med triathlon. Det har mycket att göra med att vi 2012 fick Ironman status på tävlingen i Kalmar, för att inte tala om Lisa Nordens OS-silver i London 2012. Vi har också fått en stor motionstävling i centrala Stockholm på distanserna sprint och olympisk.

 

Vad var det som fick dig att ens komma på tanken att börja med Ironman, denna extrema sport?

Jag gjorde en svensk klassiker 2011-2012 och hade sprungit 4-5 marathon, så jag vill ha en ny utmaning. Jag hade läst en del om Ironman och tyckte det skulle vara riktigt kul med en sådan utmaning. Så när det i februari blev klart att tävlingen i Kalmar skulle bli en officiell Ironman tävling var det ingen tvekan längre. Jag anmälde mig samma dag som anmälan öppnade.

Så i mitten av aug 2012 stod jag i vattenkanten och var sjukt nervös där målet var att bara ta mig i mål. Jag blev helt fast efter första loppet, både när det gäller sporten i sig och de långa distanserna. Jag blev även inspirerad och imponerad av dom som var så snabba.

Men det är först för 1 ½ år sedan som jag bestämde mig för att bli lite mer seriös för att se hur snabb jag kan bli. Jag har stegvis ökat upp min träning och har blivit allt mer seriös i min inställning till det hela.

 

Vad är det som krävs för att ta sig an en utmaning som Ironman? Förklara gärna lite kort för oss som står vid sidan och kanske har svårt att förstå vad detta innebär kopplat till t.ex träning (hur kan denna träning se ut), tid, förberedelser, laddning osv?

Jag skulle säga att nästan vem som helst kan genomföra en Ironman. Man behöver inte vara jättetränad för att ta sig i mål då det är 16-17 timmar som är max gränsen per tävling. Så med 5-6 timmar i veckan kommer du kunna ta dig i mål. Men det kommer kanske inte gå så fort och det kommer göra ont och bli mycket gång på löpningen. Simmar man på 2h och sedan cyklar på 7h, då har du 7 timmar kvar på löpningen och då kan du nästan gå 60% och hinna i mål innan det stänger.

Men vill du bli snabb och kanske ev försöka på nå en Hawaii plats så måste det vara konsekvent och målmedveten träning som ligger på mellan 10-18h/vecka. Det som är lite jobbigt och svårt med triathlon är att du måste träna i tre olika grenar. Man har ofta olika block där man har olika fokus, sedan blir det mer längre pass ju närmare tävlingen du kommer.

Det kan bli cykelpass upp mot 5-6 timmar och löpning runt 30-32km några veckor innan tävlingen. Sedan har nog alla coacher/tränare olika filosofier om hur träningen ska se ut och genomföras. Men en vecka för mig kan bestå av 3 pass av varje gren. På cyklingen och löpningen kanske det blir ett distanspass/långpass, ett kvalitetspass (intervaller) och ett vanligt kortare distanspass.

 

Vilka motgångar är det som kan tänkas uppstå? Är det något moment som du har upplevt mer jobbigt under en Ironman?

Det kan hända mycket under dagen då tävlingen äger rum. Det går i berg och dalbana under cyklingen och man kommer in i svackor under de 5-6 timmar som man sitter på cykeln. En punktering är en jobbig sak som kan ske. Det blir lätt en stressande och frustrerande känsla som kan infinna sig, trots att det kanske bara tar mellan 5-10min att fixa.

Magen kan för min del spela sitt eget spel och när dem inte är i balans då är det riktigt tungt. Jag har både råkat ut för punktering och magproblem. Värst var nog när jag fick tarmvred i Klagenfurt och fick gå sista 32km på löpningen och var ute i över 7 timmar på denna ”löpning”. Dessutom va sista timmen på denna promenad i ösregn. Då är det svårt att hitta positiva tankar. Det kan även hända en hel del personer att man går för hårt på cyklingen vilket kan göra att man blir helt stum på löpningen och klappar ihop helt.

 

Hur ser det ut med återhämtning efter ett lopp? Kroppen lär väl vara ganska tömd efter en sådan ansträngning?

Både kroppen och huvudet är ganska tömd efter en Ironman. Man kan säga att det är ungefär 1-2 veckors vila helt efter en Ironman, kanske lite lätt simning eller promenader kan vara lämpligt att ändå ha med under denna period. Jag väntar ungefär 3-4 veckor innan jag börjar träna hårt igen där jag ökar intensiteten successivt. Men mycket beror på hur vältränad man är. Vilken tid på året det är kan också spela in.

 

Vad har du för lopp bakom dig och hur ser planerna ut framöver? Vart befinner du dig just nu i processen?

Jag har genomfört 5st  Ironman, Ironman Kalmar 3 gånger (2012, 2013, 2016) Ironman Klagenfurt (Österrike) 2014, samt Ironman Arizona 2014. Jag körde även Ironman Frankfurt 2015, men bröt efter halva cyklingen pga virus i kroppen. Jag kommer köra två stycken Ironman 2017 och det blir Kalmar (aug) och troligen även Sydafrika (april).

Jag har satt ett personligt mål och har en dröm att försöka kvala in till Hawaii innan jag är 40 år. Jag skulle säga att jag precis klivit upp på steg 2 av 3 i min process mot att nå mitt mål. Men från steg 2 till 3 är ganska långt och mycket träning på vägen. Men det är en utmaning som jag verkligen ser fram emot.

 

 

Och avslutningsvis… Vad är det absolut bästa med att ha genomfört en Ironman?

Det absolut bästa för mig är när det är över. Under dagen är det mest en plåga och jag mår mest dåligt. Jag kanske njuter lite på upploppet. För mig kommer nog glädjen först på kvällen eller dagen efter loppet. Vidare är det bästa om jag når hela vägen mot mtt mål, att jag t.ex klarar en tid som jag satt upp för mig själv. Då blir det en glädje över att jag har nått mitt mål och ett bra avslut på den långa resan dit. Men jag tycker att alla(!) som genomfört en Ironman ska vara enormt stolta! Även om många ser det som ett tävlingsmoment tycker jag att man ska tävlar efter sin egen förmåga och utefter sitt eget mål.

/David Björk