Lördag morgon direkt efter frukost åkte hela familjen, som vanligt får jag nästan säga, till SATS Täby Centrum. Det börjar bli en rätt välkänd rutin för samtliga inblandade och min fru Malin blir ofta blir den som lämnar barnen på MiniSats medan jag skyndar ut i gymmet!
Ofta är mitt pass 10-15 minuter längre än min hennes och tack vare att Malin ser till att barnen kommer in och ut på MiniSats så hinner jag med de där 3-4 sista seten innan det är dags att ta sig ner i garaget, sätta sig i bilen och åka hem igen!
Rygg och axlar stod på dagordningen och passet gick helt ok även om jag kände mig lite sliten. Kanske lite för lite med sömn, lite för dålig återhämtning sedan tidigare pass i veckan i kombination med mycket på jobbet.
Eftermiddagen bjöd på inspiration när jag besökte Tyngre Classic III! Oavsett klass som äntrar scenen så inser man vilket enormt engagemang, outtröttlig disciplin och hårt arbete som ligger bakom det resultat som de tävlande visar upp! Fantastiska prestationer!
Bland montrarna sprang jag på en gammal bekant och numera Athletic Fitness-legenden Rookie Westin!
På 90-talet tränade jag och Rookie på samma gym i Umeå och lärde känna varandra i samband med det. Vi var några grabbar i Umeå på den tiden som intresserat oss för den då relativt nya tävlingsgrenen Athletic Fitness. Så här med facit i hand kan man lugnt konstatera att Rookie definitivt lyckades med sin satsning och sitt tävlande och blev bara bättre och bättre för varje år. Tillslut blev han också bäst!
Numera verkar Rookie ha många bollar i luften inom träningsbranschen med PT- och gymverksamhet, fitnesskläder osv. Inspirerande! Verkligen kul att ses!
Slutligen kunde jag åter igen inte undgå att imponeras av dessa Crossfit-utövare! Att se dessa atleter lyfta, dra, bära och trycka sig själva, tunga skivstänger och varandra i storleksordningen 20 minuter utan någon vila att prata om ter sig åtminstone för mig på gränsen till omänskligt! Grymt imponerande att se och även väldig inspirerande när man tänker efter!
För även om vi alla tränar och kanske tävlar på olika nivåer så handlar det för var och en av oss om att flytta den mentala bilden av vad vi tror är möjligt. Även om jag sannolikt aldrig kommer att lyfta 250 kg i marklyft som vissa av dessa Crossfit-atleter så har dessa individer i sin träning kontinuerligt utmanat sig själva och sin egen självbild av vad de tror de kan klara av. De har flyttat gränsen och vågat pusha sig själv utanför bekvämlighetszonen och tvingat kroppen att svara på sin träning.
Genom målmedvetenhet, vilja och slit har de blivit bättre, starkare, mer muskulösa och uthålligare för att de vågat tro på att det skall gå! Jag tror att ett medvetet val att aktivt föreställa sig själv träna på vikter flera tiotals kilo över det man idag klarar av, faktiskt banar väg för att det också blir verklighet en dag!
Och när man tänker efter så är denna inställning, att tro på det man gör och hysa en genuin vilja att måla inre mentala bilder där gränser är sprängda, något som skapar förutsättning att förbättra dina resultat oavsett hur dina resultat står sig mot någon annans!
/Robert
