Igår hade jag mitt sista inplanerade besök hos min sjukgymnast Helena som hjälpt mig att på bästa sätt återfå rörlighet och styrka efter en kraftig muskelbristning i vänster bröstmuskel.
Muskelbristningen uppstod i mitten av mars under en bänkpressövning. Lite för dåligt uppvärmd, lite för slarvig i rörelsen och pang, precis innan fullt sträck till toppläge rasslar det till i vänster bröstmuskel och jag riktigt känner hur köttet spricker… En extremt otäck känsla!
Tack och lov stod Thomas, en av gymmets PTs, i närheten och såg vad som hände. Han var snabbt framme och lyckades få av vikterna från stången snabbt och hjälpa mig upp!
Gjorde en ultaljudundersökning några timmar senare samma dag och då kunde det konstateras att jag ådragit mig en kraftig muskelbristning i vänster bröstmuskel. Vid det tillfället fick jag i princip panik då jag insåg att hela min satsning precis raserats… Hur kan jag träna och komma i form nu? Hur lång tid tar det att återhämta sig efter en sådan här skada? Just då såg jag inte ens hur jag skulle kunna träna ben. Hela kroppen kändes otymplig och otillgänglig för träning och mentalt kände jag mig rätt knäckt….
Snacka om antiklimax!
Men skam den som ger sig! Bara sätta sig ner och tänka om!
Bestämde mig snabbt för att ta hjälp av en sjukgymnast. Har aldrig dragit på mig en skada av den här magnituden tidigare och saknar erfarenhet och kunskap så det kändes som rätt givet.
Så fick jag hjälp av Helena med att lägga upp en plan för effektiv rehabilitering. Initialt med vila, så småningom med övningar för att återfå rörlighet och öka blodgenomströmningen. Några veckor senare enklare styrkeövningar att jobba med varje dag hemma. Låg belastning och öka den successivt men inte för snabbt! Parallellt fokuserade jag min vanliga gymträning på ben, vader och rygg.
Hade från början lite svårt att fysiskt flytta viktskivor. Dels rent fysiskt men lite satt det även i huvudet. Ville inte riskera att göra skadan värre genom att göra någon okontrollerad rörelse med 20 kg i handen. Det blev betydligt mer knäböj än jag tänkt mig från början kan man säga! Men så här i efterhand känner jag mig nöjd över att jag gjorde det bästa av situationen, valde att se alternativen och ta hjälp för att komma vidare!
Nästan 3 månader senare är jag fortfarande inte helt återställd utan kör 10-12:or i bänkpress på 40 kg men jag klarar av att fortsätta med den återstående träningen själv. Har bestämt mig för att skynda långsamt. Och jag kommer återfå styrkan fullt ut igen! Gäller bara att ha tålamod.
Ett ”dumt lyft”, kanske gjort i min egen iver att lyckas med min satsning, fick en motsatt effekt och skapade ett hinder. Men allt det där är snart historia. Så vad har vi lärt oss av den här historien?
Kör hårt, men undvik skador! 😉
/Robert
