”Min älskade & hatade kropp” var temat under förra veckan hos TV4 i programmet Malou efter 10. Syftet enligt redaktionen var ”att lyfta fram motrörelsen till kroppshetsen och fetthatet som finns i samhället”. Programmen skapade heta känslor och intensiv debatt! Inte minst bland medverkande som tyckte både det ena och det andra.

Jag tänker inte komma med pekpinnar, oönskade påhopp eller annat som uppenbarligen får många att känna ökad press, stress och hets. Men jag kan ändå ta tillfället i akt och blicka tillbaka och se var jag landar när jag tittar på mina egna erfarenheter.

Det är ändå så att jag upplever starkt att min generella hälsa och livskvalité är ofantligt mycket bättre nu, nästan 25 kg lättare i kroppen, än den var för 3 år sedan. Det är en sak att jag rent styrkemässigt blivit starkare i alla möjliga övning i gymmet men utöver det så räcker min ork och energi till så oändligt mycket mer i min vardag numera även utanför gymmet. Detta trots att jag fortfarande ligger mitt i diet med rejält kaloriunderskott! Det går inte att nog understryka vilken enorm skillnad det faktiskt handlar om! Jag tror nästat att det är så att en förändring av den här typen måste vara självupplevd för att man fullt ut skall förstå! Kanske kan jag föreställa mig vilken skillnad det måste vara för dem som vägt ännu mer för att sedan landa i en mer normal, hälsosam vikt men jag vet faktiskt inte om jag fullt ut kan förstå det.

När jag påbörjade denna förändringens resa i början av 2015 vägde jag 95 kg och ett BMI på 31,4. Enligt socialstyrelsen kvalificerade jag därmed in mig själv i kategorin Fetma grad 1. Tidigare, i mitten av sommaren 2012, vägde jag strax under 105 kg och hade då ett BMI strax precis under 35, alltså på gränsen till Fetma grad 2.

Man skall ta BMI-världen med en nypa salt i synnerhet om det finns lite mer muskelmassa i botten men det är tämligen enkelt att rent visuellt se att jag utan tvekan bar omkring på mer fett än vad som kan anses både nödvändigt och hälsosamt.

Jag betvivlar inte att man kan, vill och är lycklig med lite fler fettkilon på sin kropp, absolut! Och jag var själv absolut inte olycklig, totalt miserabel eller upplevde en dålig livskvalité som överviktig men som sagt den ork, energi och belåtenhet som jag upplever till stor del i min vardag nu fanns aldrig på kartan när jag vägde >100 kg!

Med det sagt, vill rikta mig till er som kanske befinner er mitt i era egna förändringsresor och önska er lycka till i strävan mot en lättare och mer vältränad kropp, med högre livskvalité och mer energi i era vardagar! Kör ända fram till det utsatta målen och sätt därefter upp nya! Det är så värt det!

/Robert